Swedish 1860-1920
Swedish painter, etcher and sculptor. He was brought up by his grandparents at Mora. As he displayed a precocious talent for drawing he was admitted to the preparatory class of the Kungliga Akademi for de Fria Konsterna, Stockholm, at the age of 15. Dissatisfied with the outdated teaching and discipline of the Academy and encouraged by his early success as a painter of watercolour portraits and genre scenes (e.g. Old Woman from Mora, 1879; Mora, Zornmus.) Zorn left the Academy in 1881 to try to establish an international career. He later resided mainly in London but also travelled extensively in Italy, France, Spain, Algeria and the Balkans and visited Constantinople. However, he continued to spend most of his summers in Sweden. Related Paintings of Anders Zorn :. | Unknow work 94 | Mrs. Potter Palmer | jag i roda kostymen | ovan isabella stewart garder | Unknow work 24 | Related Artists:
ASPERTINI, AmicoItalian Painter, ca.1474-1552
He was born in Bologna to a family of painters (Guido Aspertini and Giovanni Antonio Aspertini, his father), and studied under masters such as Lorenzo Costa and Francesco Francia. He is briefly documented in Rome between 1500-1503, returning to Bologna and painting in a style influenced by Pinturicchio. In Bologna in 1504, he joined Francia and Costa in painting frescoes for the newly restored Oratory of Santa Cecilia in San Giacomo Maggiore, a work commissioned by Giovanni II Bentivoglio.
In 1507-09, he painted a fresco cycle in San Frediano in Lucca. Asperini painted in 1508-1509 the splendid frescoes in the Chapel of the Cross in the Basilica di San Frediano in Lucca. Aspertini was also one of two artists chosen to decorate a triumphal arch for the entry into Bologna of Pope Clement VII and Emperor Charles V in 1529.
He died in Bologna.
Giorgio Vasari describes Aspertini as having an eccentric personality, who, half-insane, worked so rapidly with both hands that chiaroscuro was split, chiaro in one hand, scuro in the other. He quotes Aspertini as complaining that all other Bolognese colleagues were copying Raphael. Aspertini also painted façade decorations (all lost), and altarpieces, many of which are often eccentric and charged in expression. For example, his Bolognese Pieta appears to occur in an other-worldy electric sky.
Marten de Vos (1532-1603), also Maarten, was a leading Antwerp painter and draughtsman in the late sixteenth century.
j. h. scheffelWismar 1690 - Västerås 1786
J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant.
Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt.
Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet.
När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .